Som mina familjemedlemmar och vänner vet så har jag haft tre missfall .

Att få missfall är många ggr händelser som kan rasera ens liv totalt.

Mitt första missfall kom som en stor chock, jag trodde inte att jag skulle råka ut för detta. Alla förväntningar och drömmar krossades samma dag som den "stora" blödningen kom , hade haft små blödningar i fyra dagar innan den stora kom .

Vaknade på morgonen , sovit väldigt hårt och inte känt hur blodet hade ökat rejält. När jag vaknade fick jag springa in på toaletten , hann knappt sätta mig ner förrens det började komma ut en massa och tre stora klumpar.

Att se ens egna lilla liv bara rinna ut ur en kändes så fruktansvärt , och ännu värre blev det när man satt sedan på gynakuten och fick en icke lämplig läkare som utförde undersökningen. Han smålog när han sa att jag fått missfall och att allt var ute ... Det stör mig än i dag och jag vill helst inte åka in till gynakuten fler ggr.

Efteråt så var känslorna starka , man visste inte hur man skulle bete sig , folk kunde säga meningar som : Ni får försöka igen , ni ska se att det lyckas då eller det var fel på ert foster , inte ville väl ni ha ett handikappat barn ...

Visst , alla önskar sig ett friskt barn , med alla tio fingrar och tio tår , men att säga så när man fått ett missfall , det kändes som ett slag i magen. För alla de som har handikappade barn då , skulle de hellre vilja ha ett missfall än att föda sitt barn ? Jag tror inte det ... Kärlek övervinner allt.

Sen kom tiden när man väntade in sin mens , tog nästan precis 8 veckor för min mens att återkomma och vi kollade upp väldigt många ggr varför den inte dykt upp i form av gravtest. Men det visade negativt varje gång . Och när jag släppte taget om att vilja bli gravid så kom mensen ...

Sen var det dags igen , kände mig gravid och tog test igen ..

Jag var gravid  ,ett stort plus !!!! Lyckan var stor men rädslan över att få missfall igen var större...

Beställde tid på KK för ett tidigt ultraljud och fick till vecka 9. Kände mig jättegravid och så säker på att allt skulle gå vägen denna gång , men så blev inte fallet. 

Den 30/4 fick jag telefonsamtal att min morbror Thomas hade avlidit , och begravningen var samma dag som jag skulle på V-ultraljud.

Vi bestämde oss för att ta ultraljudet och sedan åka ner till mina kusiner efteråt , tillsammans med bilderna vi skulle få .

 Men på ultraljudet så upptäckte läkaren att något inte stod rätt till , han frågade mig om jag kunde ha tagit fel på datum för senaste mens eller om jag misstänkte om min ägglossning hade varit senare än vad jag trodde. Nej .. jag hade ju testat positivt 3 dagar tidigare än förväntat mens. Fick en tid för återbesök , fredagen därpå , och mycket riktigt .. på måndagen började jag blöda och på fredagen så var allt borta ..

 Åter igen  var våra drömmar krossade , våra förhoppningar var borta. Sen var det dags för min morfar att bli väldigt sjuk , han tog min morbrors död väldigt hårt.

Samma dag som min morfar somnade in så var vi på väg ner för att åka och hälsa på honom på sjukhuset.

Allt inom loppet av 25 dagar så hade jag förlorat min morbror , fått missfall och min morfar . Det var tungt att bära , så om man räknar så inom loppet av 5 månader hade jag haft två missfall och två dödsfall inom min familj . Tiden att läkas var svår och jag hade många ggr funderingar på att kasta in handduken om att få ett barn.

Februari 2007 var det igång igen , kom på att jag inte haft mensen på ett tag , gjorde ett gravtest när jag var och jobbade , ett plus igen ... Men tyvärr fick jag inte unnas en tredje gång heller att bli mamma igen .. Även det slutade med missfall men denna gång kom det väldigt snabbt efter att ha fått ett plus.

Sedan dess har man haft många drömmar om att få vårt kärleksbarn , om att få bli mamma ytterligare en gång. Jag vill inte ge upp , mensen har varit strulig väldigt länge sedan första missfallet och har väl tagit tid på sig att repa sig efter allt som hänt. Nu känns det som att den börjar repa sig , har blivit mer stabil efter att ha varit uteblivande som max i 64 dagar , nu är den nere i 29 dagar ..

Jag har mina två små änglar Julia och Leo , men det är ändå lika svårt för mig ändå. ... att ha haft tre förluster av små förhoppningar och drömmar ...

Jag och min make önskar oss ett gemensamt kärleksbarn , Ett barn som delar på oss två i dna och i kärleken.

Det finns de som inte förstår hur det känns att förlora ett barn , för även om det är tekniskt sätt var ett foster så var det ett barn för mig.

En del av mig försvann för varje missfall , en del av mina drömmar försvann.. Nu måste jag repa mig , jag måste läkas ..

 Det kan ta tid , det kan ta år .. Men jag kommer inte att ge upp , en dag kommer lyckan till oss , en dag kommer storken med vårt kärleksbarn.. OCH då kommer det finnas fyra glada familjemedlemmar , Min make , Jag , och mina två barn.  Och givetvis så många familjemedlemmar och vänner kommer att ge oss lyckoord...

Jag önskar att detta året kommer bli ett lugnt år , inga mer dödsfall och inga fler missfall .. Min familj betyder allt för mig .. / Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag använder inte mig utav denna bloggen så värst mycket, tanken var att jag skulle lägga ned den helt men jag kan inte riktigt släppa den.   Mycket för att det är den bloggen som jag haft länge nu, som jag kunnat skriva av mig på osv.   Men jag ha...

  Ja, som alla fd eller nuvarande Svedalabor vet så är det sommarrocken just nu...värsta livet för dem som bor i närheten... de behöver inte betala för att gå in och lyssna, de kan bara sitta i sin trädgård och lyssna haha..   Men visst, det är en a...

  Så alla som vill ha den måste ta kontakt med mig här på denna bloggen. Skriv en kommentar med hänvisningsadress till er så kommer jag skicka länken med bloggen till den.   Mvh Annika ...

  Pga vissa händelser kommer jag att välja att ta bort denna blogg och göra en anonym sådan som ej kommer ges ut mer än till de närmsta.   Inte för att jag inte trivts på denna bloggen , det har jag verkligen gjort. Men det finns viss tid när man int...

  Ja just ni....   Ert försök att få mig o min man sura på varandra gick inte vägen.   SEN när skulle jag vilja ha ett konto på en datesida????   Och det ironiska av allt.. VID tiden kontot skapades .. SOV jag redan....    Vissa jobbar medans andra s...