Efter mina missfall och två dödsfall .. Då fick jag börja inse att livet inte alltid går som man vill eller känner det.Jag kommer en dag få känna igen glädjen över att få bli mamma igen .. men inte just nu..Den dikt jag skriver in nu.. Är precis som alla andra dikter jag skrivit .. direkt från mitt hjärta.. Jag har så mycket kärlek till livet och till mina nära o kära ... som jag kan omvandla till dikter.. En dag i taget .. En ljus stund i livet ... Det önskar jag att jag kunde få..Mina tankar bubblar runt..en önskan att få..Efter allt som hänt ...har givit mig insikten .. av en liten tanke och omsorg .. Att kunna ta till vara .. varje dag i ens liv.En dag i taget ...ska jag finna min ro.. Finna min glädje .. Jag har funnit kärleken i mitt liv..Mina barn och min make.Min familj och mina vänner .. Alla de ligger nära mig i hjärtat..Livet är värt att älska och minnas .. Livet är här och nu

Lägg ditt huvud på min skuldra,låt mig hjälpa dig i sorgen.Torka dina ögon och låt mig tröst.Värm dig med kärlek, ömhet och hjärta.Sluta fälla flera tårar, minns mormor med glädje.Mormor med sin halvmåne på sin kind, finns här intill.Lyssna på ditt inre, hon finns där.Hon tröstar dig i sorgen, hon hjälper dig i livet.Öpnna ditt inre sinne, förlåta och glömma, för att hedra mormors minne.Vi älskar dig

En fri själ.....och ett sätt att bara älska.Så beskriver jag min morbrorThomas var den som insåg vad livet handlade om.Skratt och glädje var en stor del av hans liv, och som gärna delade med sig av sitt stora hjärta.Han fann den bästa mor och fru , en som delade hans passion av glädje .Jag kan se hans drag i Leif Sofia och Andreas .. han kunde inte ge dem nåt bättre ,Han gav dem livets stora glädje ... Något som vi alla gör alldeles för lite .. eller inte använder alls.Ett leende gör fler glada än en sur min, så skulle mycket väl Thomas kunna ha sagt .. För jag tror det är fler än jag som känner att hos Thomas kände man sig alltid välkommen.Nu känner jag en sorg över att Thomas lämnade oss , skulle helst bara vilja be till gud om nåd och om svar på den eviga frågan varför ?Alla har vi olika öden , men inte kunde man nånsin tro att den gladaste personen av alla skulle vara den som lämnade oss ..Nu sitter han säkert brevid oss med alla kära som dött tidigare och ser ner på oss.Blundar så känner du hans närhet.. han finns där . det är jag övertygad om.När du blundar ? Så kanske du kan se honom ? Eller kanske känna en värme som kommer dig nära ?När jag tänker på Thomas så får jag fram ett ansikte som ler åt mig.Nu när våren kommer så finns Thomas i varje liten blomma som kommer fram, han finns i varje litet liv som finns, han finns inom dig, mig o alla andra som hade äran att ha lärt känna honom.Min älskade morbror ... Du finns inom mig för alltid , med dig i minnet så ska jag påminna mig själv om att skratta en extra gång eller le oftare.På så sätt hedrar jag mitt minne utav dig.Vila i frid min älskade morbror. Min morbror dog 47 år gammal.. Lämnade efter sig tre underbara barn , mina underbara kusiner och en underbar fru /mamma...

Ja nu är det dags.Dags för mig att sätta igång och skriva .Vem vet .. kanske det blir något ?Den första dikten som jag lägger ut är dikten som jag skrev till min morfar .Har skrivit dikter till varje person som dött sedan 2003 . Har dock inte alla kvar , men här kommer min senaste.. Till min morfar En dikt för dig ... Hur ska man beskriva , visa sin sorg utan tårar ? Hur ska jag kunna säga allt jag ville säga till dig ? Nu är du där uppe hos våra nära o kära... Men jag som är här nere har en stor saknad.. Du hann gå från mig innan jag fick säga farväl...Detta är mitt sätt att få säga ...Allt det jag ville säga till dig innan du gick bort från oss.. De säger att allt har sin tid och gång.. Men jag ville .. få säga farväl .. innan du gick bort.. Mitt hjärta säger varför ... Varför morfar .. Jag ville få säga farväl.. Ville hålla din hand ... Ta på din kind en sista gång......Mina första tårar kommer nu... När jag ska skriva denna dikt.. Allt har sin mening och tid ... Men jag vet .... Att vi ses igen ... Inte snart men någon gång... Du var den som kunde ge oss alla skratt och värme... Det fanns inte nån som inte kände sig hemma hos dig.. Det tar sin tid... Allt har sin mening .. Men jag önskar ändå morfar ... Att jag kunde fått säga farväl....