Det är nog det enda vackra som betyder något!

Om man blir ovän med sin syster , bror ...

så är det viktigt att man kämpar för att neutralisera skadan.

Låt inte tiden gå , då förvärras det bara.

Jag har sett många syskonbråk , jag har själv haft syskonbråk.

Jag pratade inte med min äldsta syster på evigheter , jag totalvägrade.

Tills en dag jag råkade svara när hon ringde..

DÅ var jag tvungen att prata .

Det kändes konstigt , men DET fungerade.

Kanske oxå den enda gången jag och hon inte varit nära varandra , detta var inte ens hennes fel , det var mitt egna ego.

Jag och min andra syster har haft våra bråk , inga stora allvarliga precis...

inte vad jag kan minnas.

MEN tussar av hår kan man lungt säga flygit av.

Min lillebror fick många systersmällar som liten , allt för att han skulle börja gråta .

För han grät aldrig , han var alltid glad.

Så ett nyp här och där , så kom det tårar ..

Eller så skrämde jag upp honom med att den elaka gubben kanske skulle komma...

Då kom tårar igen.

Allt detta för att få trösta min bror..

Det som är en del av min natur.

Mina systrar , min bror ..

Ni är dem jag har kär ,

ni har funnits för mig i vått och torrt.

Min familj , min make , mina barn , min mamma , min pappa.

Mina systrar och broder.

Min farmor och mina gudföräldrar.

Mina svägerskor , mina svågrar .

Mina svärföräldrar

Mina vänner som jag vet vilka ni är.

*Ni som tror sig vara min vän , eller tom försöker räkna er som familj.

Ni är inget annat än fega kräk ..

Som gång på gång förstör för er själva..

Ni beter er precis såsom ni alltid påståtts sig hata..

ÄNDÅ så är ni likadana än..

Lika kalla , lika sura..

Nej tack.. vännerna mina vet jag exakt vem de är*

-Surt äpple smakar skit-

Jag älskar er , precis som det står i början av min blogg