Få bete mig som ett svin ?

Få lov att skita i ansvar ?

Skaffa barn med vem som bara för att det är kul ?

Och sedan skita i dem ?

Ja tydligen så är det tillåtit att vara en sådan person som man.

Men inte som kvinna...

För hur många tjejer har inte gjort på samma sätt som killar och ÄNDÅ fått höra mycket mer skit än vad killar har fått göra.

Hur många har man inte stött på där kvinnan säger : mannen han sket i sitt ansvar , i regel får man höra ett motsvar : Varför skaffade du då barn med honom ?

Man behöver alltså inte svara på den frågan .. för som sagt . .motsvaret sköter de med.

Jag är trött på att vara den duktiga alltid.

Barnen är mitt allt MEN så säger ju fadern med ..

Varför är det då tillåtit för mannen att sticka , varför är det då okej för honom att dimpa av barnen på andra bara för att de ej orkar ?

Detta har ju skett de senaste två ggrna som han haft hand om barnen..

MYCKET moget och så vill han ha fortsatt delad vårdnad.. *asg* ironiskt nog så talar mycket för att domstolarna runt om i landet accepterar att mannen ska få bete sig som ett svin , en latmask och en idiot mot sina barn.

Varför envisas om att ha delad vårdnad NÄR man uppenbarligen inte orkar ta hand om barnen ?  Jag menar , så svårt kan det ändå inte vara att inse : Okej , jag är ändå barnens fader , men jag kanske borde överväga ensam vårdnad med tanke på att hon har hand om dem alltid , jag orkar ju inte med dem så länge osv.

Vet ni , jag är världens bästa mamma för mina barn , jag har dem mer eller mindre alla dagar om året , och jag har aldrig sagt eller dumpat över barnen på andra UTAN att ha en jäkligt bra anledning som att jag måste jobba .

För det är ju en sak om man måste jobba och inte har någon annan som kan ha hand om dem , och en annan sak om man ligger dödsjuk hemma.

Men ändå .. så har jag aldrig dumpat barnen för att jag inte "orkar" ta hand om dem.

Mina nära och kära som läser detta !

Jag vill att ni ska förstå , hur svårt det kan vara att berätta för er hur det går till , hur det känns och vad jag känner.

Jag har inte det så lätt alltid med att dullera med barnens far och med mina egna känslor.

Det är inte alltid lätt att försöka få er till att förstå , hur det känns att gång på gång få berätta för barnen varför deras far uteblivit.

Varför han valt att åter igen svika dem.

Men det är sådant ni inte ser.

Jag får veta så mycket mer än vad som ni får veta.

Jag ser mycket mer , jag är ju modern till barnen så ansvaret ligger helt och hållet på mig.

Det har ju alltid gjort det, så den biten är det ingen skillnad på .

Jo på en sak är det skillnad.

Nu har jag en man som jag kan dela ansvaret med , fast han inte egentligen behöver göra det då jag är så van vid att ta hand om allt själv.

Men ni ska veta att det är skönt och ha en som stöttar mig , som finns vid min sida varje gång det känns tufft.

Men det känns jobbigt att inte kunna berätta för er , hur det känns med alla känslor som är inom mig när det gäller sveket från deras far.

Jag kan inte lita på den personen , jag kommer aldrig kunna göra detta heller.

Han har svikit oss för många ggr att det spelar ingen roll om han försöker gång på gång göra saker rätt..

Han har visat mig de senaste två ggrna att han inte orkar med ansvaret .. Och ändå så hade han dem tre dagar i somras , och fem dagar i höstas.

Och ändå .. så hör jag : Han tyckte det var jobbigt..

Undra på varför jag inte kan lita på honom då.

Jag är ledsen att han svikit oss , jag är ledsen att han beter sig som ett svin.

Men försvara inte honom , säg inte att han är kanske lite omogen .

Säg inte att han kommer bli bättre när han inser att vad han gör.

Säg inte så .. det gör mig bara illa.

Jag är barnens mor , jag är den som finns för dem varje dag.

Jag är den som jobbar varje dag med att uppfostra dem.

Såra mig inte , genom att säga : han är en omogen man , som kommer att mogna.

Den tiden har jag inte att vänta på att han ska mogna ..

För den dagen kommer inte ske , inte nu och inte sen.

Barnen växer som ni ser , och tack vare mig så är de underbara..

För vem annars kan ges beröm till om inte deras mor som aldrig svikit vid deras sida.

De har mycket sin mormor och morfar och mostrar och morbror att tacka med .

Men mest av allt mig..

Nu har de stabilt hem , de har en mamma som älskar dem , de har en styvfar som älskar dem , de har fastrar och farbrödrar som finns för dem , och de har sina bonusfarföräldrar som finns för dem.

Utan min familj det vill säga alla er .

Hade jag aldrig orkat , aldrig kunnat klara det så galant som jag gjort hittentills.

Ni har varit mina stöttepelare ..

Stötta mig i valet av att skydda barnen !

Skydda dem mot sveket.