Innan man ens kunde somna inatt så gick hjärnan varm.

Inte bara pga ens tankar utan även för att grannens son inte har någon känsla för grannskap.

På dagarna för han oväsen och på kvällen gör han det med.

På nätterna sitter han tillsammans med kompisar på sitt rum som ligger ovanför vårat och snackar och skrattar o har sig.

Igår knackade jag i taket för att säga ifrån , för vem har lust att klä på sig för att gå upp och be dem hålla tyst någon gång.

Kl 0230 blev de tysta , då hade mina tankar snurrat runt tillräckligt länge ändå.

Jag tror inte att jag o min man lyckats denna månad heller med att pricka rätt i djunglen för att få vårat kärleksbarn.

Känner värsta smärtor , som jag gör när det är dags för den hemska tant röd.

Om ca två timmar är det dags för mig att vara på ett äldreboende på intervju , är inte helt så där värst sugen .. på att åka kommunalt.

Mycket pga hur folk beter sig på spårvagnarna och bussarna.

Vem vill åka i en svinstia ?

Inte jag .. o inte vill jag betala 25 spänn för det heller...

För de kronorna så borde man kunna få sitta i lugn och ro , utan att oroa sig för att smutsen rullar bort till en , att de inte spottar på vagnen/bussen.

Eller få ett säte som är nedsmutsat pga skor.

Eller annat skit som de lagt där..

Hade det varit rent i vagnarna/bussarna hade kanske fler valt att åka med dem , o om det hade kunnat vara lite mer tyst på dem.

Förrutom svinstia så finns det nästa : Kacklandet ...

Försöker ha musik i öronen , men ibland så hjälper det inte mig ..

De snackar på och så högt med .. att de kan överrösta min mp3.

Just nu sitter jag och avnjuter min goda kopp te .

O frukosten intogs , kalkonbröst .. mums ...

Fuskade dock lite , hade ljust bröd .. men ååå det är så gott.

Julia och Leo sitter o kollar på morgonprogrammet , i vars en soffa och med trötta ögon spärrar de upp dem för att inte gå miste om något.

Gubben min är inte hemkommen än , trist .. för då kanske jag missar honom idag på morgonen ..

Jag måste åka snart om jag ska hitta dit ..

08;07 åker jag sen blir de byte fyra ggr för att vara framme 9:19

Nej nu får jag allt ta o göra vid mig ..

Önskar jag hade haft en bärbar dator ..

Då hade jag kunnat skriva ner mina tankar i sängen på kvällarna istället..

Hej hopp .. Lingon och blåbärs ... schllooooooppp ..

Kan man få sin önskan någon gång ?

Ja , som ni förstått så längtar jag och min make ( o resten av familjen ) efter ett kärleksbarn som symboliserar vår kärlek för varandra .

Jag kan bara önska varje månad på ett plus , en utebliven mens och en växande mage.

Men varje gång har varit ett misslyckande har det känts som .

Tre lyckade försök som slutade som icke lyckande ..*arg*

Många fler försök som slutat i att det inte blivit något.

Från att vi började pratas vid på lunar och msn för att sedan träffas irl så har vi alltid känt att vi passade bra tillsammans , att vi var ämnade för varandra.

Han driver mig , han gör mig lycklig.

Han samspelar så bra med barnen , han är oftast den snälla "bonuspappan" medans jag är den sura och vrånga mamman ( kanske för att jag ställer krav på att de ska ha lagt sina kläder i tvättkorgen och inte under sin säng *asg*)

De lyssnar mer på hans bestämda stämma .. än på mig ..

MEN det har blivit så mycket bättre sedan vi gick i onsdagsgruppen..

Nu så går de i en annan grupp och jag är barnledig den tiden.

Då går jag och fikar med en av de andra mammorna , men nästa vecka är de lediga ..

Att få ett barn med min make betyder så mycket ,

jag kommer fälla så mycket glädjetårar den dagen jag får föda vårt kärleksbarn , jag kommer att vara en av de stoltaste mammorna på denna jord ..eller rent av i universum.

Har börjat kampen mot kilona med , så kanske allt släpper när jag kommit igång med den biten ?

Mina kg har ju uppkommit bit för bit ..

När jag var 17 år vägde jag 70 kg , 18 år 80 år och under graviditen med min dotter så gick jag upp 4 kg..

Sen kom en hel del kg efteråt ..

När min son låg i magen gick jag upp som max 9 kg , gick ner de sista två veckorna innan han föddes 2 kg.

Men sen precis som med min dotter gick jag upp...

2003 gick jag ner 15 kg på två veckor , men pga att jag mådde väldigt dåligt psykiskt.

Och sommaren 2004 hade jag gått upp dem plus några till.

Vill inte säga vad jag väger , men det är en morot att ta tag i ..

Jag kommer att få äran att föda mitt kärleksbarn med min make , jag kommer kunna få titulera mig tre barns mor eller rent av fyrabarns mor ... Iallafall det är vad jag hoppas på.

Jag blir så arg när andra som tar livet av sina små barn , när de dödar dem vid födslen eller misshandlar dem till döds.

Mina tankar går då oftast till att "varför fick de barn , de dödade dem bara , varför fick inte jag vårt kärleksbarn "?

Jag hade kunnat ha en liten en hemma , som hade varit två i aug detta året .. Kunde ha en som var två i dec  och en som var ett i dec ..

Det känns , de datumen som var preliminärt datum för bf ... de sitter etsade fast i hjärnan på mig.

Tiden har gått fort ändå , men aldrig glömmer jag ögonblicken där jag fick reda på att jag skulle bli mamma igen , och aldrig glömmer jag ögonblicken där jag fick missfall.

Det är två upplevelser som är som natt och dag , en som är underbar och en som är hemsk.

Flera av mina vänner ska ha barn detta året , och jag är glad för deras skull... men önskar ändå .. att jag med kan få bli mamma .. igen..

detta året!!!!!

Och snart börjar tiden med väntan på mens , väntan på tecken ..

Och väntan på plus..

Och varje gång mensen kommer ...

så känner man ett suck inom sig .. o börjar förbereda sig för nästa månad...

Första veckan efter mens , ja då lever man gött .. man kan dricka och gå ut och festa , andra veckan börjar man känna av ägglossningen .. tredje veckan illamående som bara den och trötthet..

Sen kommer bomben...

Antingen ett plus .. eller mens igen...

Det blir antingen eller....

Önskar bara ...

Att det kunde bli ett plus !!!!

*lyckosparkar* till mig själv..

Ett skepp kommer lastat :

Med en kärleksförklaring för min älskade familj.

Utan er vore livet fattigt på syre.

Utan er vore livet mörkt och grått.

Utan er vore jag ett skal av tomhet.

Utan er ... så finns inte kärleken inom mig.

Sitter här och tittar på min älskade dotter och son när de kollar på Disneychannel.

Leo sitter fastklistrad på golvet framför tvn och ser intresserad ut.

Undrar vad han egentligen tänker just nu , ser ut som han planerar saker och ting.

Julia sitter med sin skolväska på axlen , har kanske glömt av den ;)

Tuggar på en morot , och även hon ser fastklistrad ut.

Läxan är avklarad , och hon läser bättre och bättre för var dag.

Jätteduktig och gillar att leka fröken för Leo med.

Ibland så sitter de i köket och spelar skola .

Julia lär Leo vad han ska kunna och han följer med.

Jag är så tacksam över att de är så tajta , och jag hoppas att det aldrig ändrar sig heller.

Visst jag kan inte ändra framtiden , vet ju inte hur de kommer uppföra sig mot varandra.

Men jag försöker lära dem att uppskatta varandra , visa hänsyn och inte visar agg mot varandra.

När de säger sig hata varandra så säger jag alltid åt dem.

Hata är sådant starkt ord och används fel många ggr.

De hatar inte varandra , men ibland så ryker de samman och då kommer orden upp.

Och det är fel.

Bättre att lära sig uttrycka sig rätt än att utsätta sig för att bli feluppfattad som vuxen.

Bättre ha ett bra ordförråd och kunna uttrycka sig rätt och lätt , för att inte skapa oro och missuppfattningar .

Jag skapar ett liv för mina små barn , som egentligen inte är så där värst små egentligen längre.

Jag menar .. Julia blir 9 år detta året och Leo blir 7 år.

Jag blir 29 år och Ludvig blir 27 år.

Har inte klurat ut vad vi ska ge till Ludvig i födelsedag än .. men många ideer har vi dock ..

Julia och Leo ska själva få gå till affären och få köpa en present som de tycker han behöver.

Sen kommer jag antagligen att behöva göra magi för att få hem presenter jag funderat på...

Kan ju inte be Ludvig åka och hämta hem dem..

Fast det är klart .. det är beroende på vad vi köper .

Vi har våra tankar på semester , men det är ju helt och hållet beroende på om jag jobbat ihop någon semester eller ej först.

Och om vi såfall får semester samtidigt.

Som det ser ut just nu så blir det antagligen jag och magdalena och barnen som kommer åka till antingen kolmården eller borås djurpark.

Det är iallafall något jag och Magdalena skummat på.

Då skulle Ludvig få sakna mig lite och slippa bli väckt av tre personer , speciellt av mig ;)

Nåja vi får se ..

Lite planer har vi dock ..

Är även sugen på Legoland , men som sagt .. vi får försöka planera..

Ludvig ligger där inne i sängen och sover inför sin sista dag på jobbet för denna veckan , utan att ana mina planer för honom.

Och den 8/3 hämtar vi våra ringar som vi haft inlämnade för gravyren och förstoring av ringen.

Kostar så att det smakar kan man lungt säga.

Idag ska jag iväg och jobba men min älskade svägerska Magdalena kommer att vara här och passa barnen och ev svärfar kommer för att kolla på hockeyn på tvn idag.

Försökte få tag på biljetter för att gå på hockey men att få platser brevid varandra verkar skiiitsvårt ..

Kollade nu och då skulle Ludde sitta på ena sidan av arenan och jag på motsatta sida , trist och så vill man inte ha det.

Det var enda chans att få plats till att se live.

Att få brevid varandra var omöjligt... tyvärr..

Nej nu ska vi ner till Angered C innan jag ska jobba..

Kramisar !!!!!!!

Frida Muranius fd Appelgren är en underbar toppentjej !

En gammal Bara-bo som var och är känd i Svedala kommun och kranskommun som en sångfågel med leende på läpparna varje gång.

Jag tror inte att jag minns henne sur en enda gång från barndomen , ne de kan jag inte.

Även när hon jobbade på mcdonalds så log hon , skrattandes och sjungandes.

Och när jag bodde på Augustenborg så bodde hon där med , fast det tog ett himla tag innan vi insåg att vi bodde på samma område *ler*

Det var Frida som föreslog att min dotter skulle heta Julia, när hon fick reda på att jag var gravid satt vi på bussen till Svedala , och hennes ord var : Om det blir en flicka så måste hon heta Julia , det är så fint.

Och så blev det oxå , Julia föddes 1999 och 2001 kom lillebror Leo.

Jag minns när Frida ringde mig om kvällarna som tonåring , sjöng på låtar hon höll på med , man kunde somna till hennes röst , en sån härlig röst som får en lugn.

Jag tror att Lea får många små vaggvisor av mamma sin , och Lea är så söt , precis som mor sin !

Jag , Julia och Leo samt min svägerska hade volymen på högsta när Frida sjöng..

*Stackars* grannar ... NOT ...

De får stå ut med att jag har hög volym när det gäller melodifestivalen , de får ha tålamod ... För det är just det jag får ha när de spelar och håller på ...

Men Frida , du rockar loss och med din skånska charm.. så vinner du fler röster än du nånsin trott dig kunna...

BWO .. första att gå till final , en låt som jag redan nynnar på och kan..

Så håll tummarna .. för här kommer Frida ... till Globen..

För att erövra Sveriges hjärtan och sätta Serbien i brand !

**** Lycka till ****

Idag har jag varit i väg lite granna med min make och min väninna medans barnen var hemma hos svärföräldrarna.

Vi har äntligen lämnat in våra ringar för gravyr , samt så har jag bett om att förstora min ring ...

Var o kollade på kläder men fann inget som lockade mig riktigt , men har fått låna en urläcker svart stass av Sandra .. ;);)

Allt för att tillfredsställa mitt kvinnliga jag ;)

Det har varit en underbar dag , och imorgon blir säkert lika underbar ;)

På Fredag blir de antagligen en utekväll med Sandra...

Beroende på humöret och Sandras fot ..

Troligen har hon fått hälsporre precis som jag .. inte skoj alls..

Men det stoppar inte gummans leende på läpparna , det stoppar inte hennes goa framfart ..

Tur de , för såna vänner är guld värda !!!!!!

Nej nu ska jag hoppa in i bingan och göra min snarkande man sällskap ..

Tjillevippen på er !

Varför ?

Kan jag vara dummare än så här ?

Varför kan jag inte göra det jag skulle gjort?

Jag skulle tagit ut bilderna , skulle aldrig ha litat på datorn.

Pga att saker o ting hände med datorn så fick vi nollställa den från grunden igen ..

Andra gången .. suck..

Och andra gången som alla mina bilder .. försvinner för gott.

Om man ska räkna så har bilder från 2005 tills nu gått upp i rök .

Mina första bilder med min make är borta , om jag inte kan finna några sparade på mina sidor...

Barnens bilder är borta osv ..

Det är så förbannat retligt , varför kunde jag bara inte fixat detta för länge sedan ?

Varför var jag tvungen att vara envis ?

Om vi vänder på det och försöker tänka lite mer positivt....

Jag är tacksam för mina älskade familjemedlemmar ..

För bilderna är inget i jämnförelse med verkligheten.

Jag är tacksam för att de lever och finns hos oss.

Kärleken man har för dem man älskar .. .. oj oj .. går knappt att beskrivas på något annat sätt än följande :

* Ni ger värme , likt solen

* Ni ger trygghet              

* Ni ger glädjen                

* Ni ger skratten              

* Ni ger mening med livet

* Ni ger mig utmaningar   

 * Ni ger mig lycka       

Bara en bråkdel av en beskrivning .. men ni förstår innebörden iallafall !        

Jag och min stjärna Julia !

Jag har min lilla sötnos Julia , som är smart och vacker , både på en gång.

En smart lite busa , som gärna berättar sin dag i skolan om och om igen.

Hon älskar att gå på äventyr , museum , bio , parker.

Film i soffan med mamma , mys mys säger hon.

För varje dag blir hon äldre, smartare och matälskande ;)

För bara några år sedan blev hon ett , sen två sen storasyster och sen tre.

Så har det fortsatt hela tiden ända tills nu.

Detta året blir denna dam 9 år.

Om bara 9 år till så blir hon myndig. ... oj oj .. tiden går snabbt.

Hon är en underbar dotter och en underbar storasyster...

Älskar dig Julia .. / Mamma

Min lilla goa son Leo..

Även han har växt så det sprakar..

En stor pojk nu , en liten spillevink som gillar att busa och mysa.

Är en liten mammagris ,men har blivit mer och mer självständig för varje dag som går.

En stor gentleman i en liten kropp.

Även han gillar biobesök , museum och äventyr.

Filmstunderna med Julia och mamma är något som uppskattas mycket.

En snäll bebis var han med som liten , en pojk som var lätt att älska.

En underbar lillebror och son.

Dagarna går ..... och detta året blir han7 år.. Ettan nästa .

Älskar dig Leo / Din mamma

MIn älskade make !

Hur skulle jag klara livets tuffa steg om jag inte hade haft dig.

Du peppar mig att ge mig ut på nya äventyr , att kämpa för min familj ..

Du har förgyllt mitt liv med din kärlek , och din humor.

Stunderna med dig är totalt underbar.

Att mysa med dig , att känna mig nära dig , att få dela mitt liv med dig ..

Är totalt underbart , totalt hängivande ... du har mitt hjärta i din hand , du har min kärlek i ditt hjärta.

Tack för att du finns för mig , tack för att du finns för våran familj.

Tack för allt i hela universum ..

Tack för att du är du och att du finns ...

 / Din fru Annika

Så mina slutord är följande :

Livet är för kort för att bråka , livet är för kort för att hämnas ,livet är för kort för att sörja någon som lever.

Livet är för kort för att tjafsa .

Livet är för kort för att inte levas... livet är alldeles för kort för omöjliga mål.

Allt är värt att leva för , även den man som mest avskyr ....