När man blir slagen så tänker man inte rationellt .

Man blir så försvagad för varje slag man får.

Man tänker aldrig "aj" eller "det gör ont "

Man tänker mer : Lämna mig inte ..

Man är så beroende av den som slår , fastän man inte borde vara det.

Jag har aldrig bett om att bli slagen , har aldrig bett om att må dåligt.

Inte alltid bara slag med nävar , utan även med munnen och den gjorde oftast mer ont än näven.

Man sa inte till någon , man höll tyst .

Man skämdes och man kände att man inte dög som man var.

Det värsta jag vet är personer som säger sig stötta kvinnor som blivit slagna , när de själva slagit och skadat .

Förnekelse , förstörelse ..

Så fick jag det i ansiktet.

Kanske svårt att förstå.

Men jag kan bara säga det så här :

Ett slag , två slag , tre slag , fyra slag ...

Ändå stanna man kvar.

Jag döljer aldrig mer att jag varit misshandlad av mina ex.

Jag döljer inte mitt hat för det som varit.

Jag försöker gå vidare men aldrig glömma.

Inget ska glömmas , allt ska finnas kvar.

Jag som varit så glad och energisk,

Blev som förbytt.

Till en butter , tråkig kärring .

Till en osäker person , till en tråkig person.

Jag kämpar var dag med att komma tilbaks.

Att få bli kvinnan jag en gång var.

Utan stöttning från min make , och mina barn.

Hade det varit svårare , och mörkare ..

Nu kämpar jag ..

En dag ska jag bli fri från det de såg.

En hjälplös kvinna ..

En slagbar kvinna.

En kvinna utan värdighet.

En kvinna som i deras ögon , perfekt för att slå ..

Man ska aldrig tro att det är lätt ..

Att gå vidare ..

Men jag gör det ..

Så länge personerna låter mig vara ifred ..

Jag är lycklig med min make , med mina barn.

Jag trivs bra med att vara den jag är , men är på bättringsväg.

För dem som mig ej känner , kanske ser den där buttra.

Men jag släpper inte in vem som helst i mitt liv .

Inte den eller den ..

För jag månar om mitt liv ..

Jag är så lycklig .. så låt mig va.

Slagen kan man byta .

Men minnet sitter kvar.